INSÅDD AV FRÖN

Slåtterängarna har uppkommit genom att människan med sin djurhållning skapat förutsättningar för växter att över tid vandra in och kolonisera de magra ängarna. Men, människan har också hjälpt till med vandringen, ofta omedvetet. Genom att flytta hö på olika sätt har frön kunna röra sig mellan olika platser, och dessutom fastna rakt av på kläder och utrustning och på så sätt flyttats med till nya platser. 

​

Idag sker inte höflyttning på samma sätt på de riktigt fina ängarna. Deras funktion är obsolet, de har ingen relevans i det produktiva jordbruket. Därför flyttas inte höet i samma omfattning som förr, vilket bidrar till att de redan isolerade ängsmarkerna också förlorar de olika migrationsvägar, sin konnektivitet, för fröspridning på landskapsnivå. 

​

Därför är det en viktig fråga hur vi förhåller oss till att sprida ängsfrön och så in ängsflora. Vi väljer att samla in vilda fröer från bra donatorängar, till exempel vissa av våra egna ängar som Hornborg, och sprida dem på skiftena som har lägre artrikedom men där vi kommit igång med skötseln. Att göra årligt återkommande insådd är ett effektivt sätt att utvidga floran på ett skifte. 

​

Vi prioriterar därför vårt arbete med att samla in, hantera och sprida ut fröer i den lokala floran.

​

Ett varningens ord här gäller inköpta ängsfröblandningar. Dessa har allt för ofta inget att göra med svensk hävdgynnad flora, utan innehåller tvärt om ofta både gifter och arter som kan bete sig invasivt och bidra till en minskad biologisk mångfald. Vi rekomenderar endast att använda svenska vildinsamlade fröer, till exempel från Pratensis AB.